Du är här

Per Jannert

”För att säkerställa kvaliteten i brytningen är det oerhört viktigt att det blir precis rätt kombination av avstånden mellan borrhålen och en korrekt laddning. Det är därför vi vill kontrollera den delen av produktionen själva.” Det säger Per Jannert, anställd nummer ett i Laiva, med ansvar för den viktiga dagliga planeringen av brytningen.

Per Jannert, anställd nummer ett i Laivagruvan

Han hade kunnat bli kemist, kriminalare eller militär. Istället blev han geolog. Men efter drygt 20 år i gruvindustrin lockas han fortfarande av spänningen i jobbet. ”Att få chansen att arbeta med det här stora guldprojektet var ett erbjudande som det inte gick att tacka nej till.” . När rekryteringen är klar kommer Per Jannert att basa över ett 30-tal borrare och lastare.

– Vi har valt att själva borra och lasta. Däremot lägger vi ut vägunderhåll och transport på entreprenad, berättar Per Jannert. Anledningen är att kvaliteten i både borrningen och lastningen är avgörande för vi ska kunna optimera produktionen. Det måste vara rätt avstånd mellan borrhålen för att det ska bli lagom stora bitar av berget. Dessutom måste lastarna kontrollera vad som ska gå till malning och vad som ska gå till gråbergsupplag. Däremot ger det oss en ökad flexibilitet att lägga ut transporter och vägunderhåll på entreprenad, säger han.

Per Jannerts rikssvenska skvallrar knappast om hans bakgrund. Född i Lund, uppvuxen i Falköping och med universitetsstudier i Göteborg borde han tala en blandning av olika svenska dialekter. Det gör han inte. Däremot talar han finska flytande – och portugisiska. – Finskan kommer av att jag dels har arbetat i Finland, dels har haft en finsk fru, så jag har umgåtts med språket i över 20 år. Portugisiskan lärde jag mig inför en längre resa i Brasilien. Men jag har alltid varit intresserad av språk, säger Per Jannert. I början av 1990-talet, då Per Jannert var klar med sin utbildning, tog han sina första trevande steg inom gruvbranschen genom jobb på Terra Mining i Tammerfors.

– Jag skulle hjälpa borrarna – men det var vissa språkförbistringar. Så jag köpte ett finsk-svenskt lexikon och började stava mig fram, berättar han. Sedan dess har han varit kvar i branschen, senast som platschef på guldgruvan i Pahtavaara. År 2008 började han på Nordic Mines på konsultbasis. Trots att han har jobbat i drygt två decennier i branschen, tycker han fortfarande att spänningen i kartläggningen av nya gruvfyndigheter är en stark drivkraft för att arbeta kvar. – Spänningen, friheten och arbetskamraterna håller mig kvar, säger han.